Stella Cameron: En oberoende kvinna

Stella Cameronin romaanin kannessa hehkutetaan amerikkalaisen bestsellertilaston ykköstilaa, ja oletin kirjan olevan helppoa luettavaa, ruotsinkielisenä käännöksenäkin: En oberoende kvinna (Harlequin, 2011; oversatt av Susanne Andersson; ISBN 978-91-507-0444-0).

Aavistelin että kyseessä olisi historiallinen hömppäromaani, ja onhan tämä sitäkin, mutta melkoisen reipasta sukupuoliroolien käsittelyä tässä on, vähän toisenlaista kuin yleensä niin sanotuissa historiallisissa romaaneissa.

Teoksen kertojana on haamu, joka yrittää saada asiat sellaiseen malliin että meno hänen asuttamassaan talossa hiljenisi, ja niinpä hän on päättänyt saattaa herra Hunterin ja neiti Sibylin naimisiin keskenään. Mutta tämä ei ole helppoa, sillä vanhaksipiiaksi itsensä kokeva Sibyl on päättänyt saada lapsen menemättä kenenkään kanssa naimisiin:

Sibyl och Hunter? Jag kan inte försvinna utan att beråtta om de allvarliga problem jag måste övervinna.

Jag tror att Hunter kan ha lagt märke till miss Sibyl. Hans blick dröjer sig liksom kvar. Men miss Sibyl har tankarna på annat håll. Hon övar sig; står och gör fåniga miner framför spegeln, försöker gå med nonchalanta steg, en svassande gång. Den fåniga jåntan har bestämt sig for att låtsas vara självsäker, till och med världsvan. Med sina nya vänner, en grupp trista blåstrumpor, födda till ungmör, håller hon på att kaka ihop en plan för att få det hon önskar sig mest i livet.

Miss Sibyl Smiles vill ha ett barn. Hon vill inte ha en man.

Jag ska övervinna det.

Tarinan juonta ei voi pitää mitenkään loogisena, oikeastaan tässä ei ole mitään loogista, sekametelisoppaa koko juttu kerrassaan, mutta kieltämättä Cameron onnistuu sekoittamaan asioita ja tyylilajeja joskus hauskallakin tavalla, esimerkiksi kun Sibyl saa lahjaksi normaalia paremman näkökyvyn:

- Vi hörde det. Phyllis såg drömmande ut. - Jag skulle vilja se det med egna ögon. Men Sibyl, att se genom mäns kläder? Är du säker?

- Tillräckligt säker för att önska att förbannelsen skulle lämna mig genast. När någon av dessa män vänder sig om för att gå... Ni har ingen aning om vad det gör med mig.

- Jag kan nog gissa, muttrade Ivy.

- Jag måste faktiskt hejda mig från att sträcka mig fram för att ta tag om deras skinkor.

Jenny ramlade baklänges över sängen och började fnissa. - Det är underbart. Underbart hemskt, men jag ska gärna ta hand om förbannelsen åt dig om du vill ha en liten paus.