Tein Camilla Läckbergin dekkarin lukemisessa sen virheen, että katsoin kirjan lopusta ratkaisun arvoitukseen, ja lukeminen alkoi takkuilla pahemman kerran: Sjöjungfrun (Månpocket, 2013; ISBN 978-91-7503-253-5).
Kirja on sujuvasti kirjoitettu, vaikkakaan ei hirveän omaperäinen kuvaus rikoksen selvittelystä. Juonen pätkiä on useita limittäin, eikä ole ilmeisen selvää miten eri asiat oikeastaan kytkeytyvät toisiinsa. Kun sitten tulin luntanneeksi romaanin loppuratkaisun, putosi tarinalta pohja pois, enkä jaksanut lukea teoksesta kuin vajaat sata sivua.
En man har försvunnit spårlöst i Fjällbacka. Sedan han en morgon sa hej då till sin familj och gick till jobbet har han inte setts till. Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har gjort allt för att hitta honom, men ingen vet om han är död eller levande. Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen. Samtidigt kan den gravida Erica inte låta bli att engagera sig när det visar sig att hennes författarkollega Christian Thydell under en längre tid har fått anonyma brev skickade till sig. Endast några korta rader i varje brev, svart bläck på vitt papper. Uppenbart hotfulla men svåra att tolka. Patrik förstår att det kan finnas en koppling mellan de två fallen och han inser faran. Någon hatar Christian djupt. Och denna någon verkar vara en förvirrad, skadad person som inte skulle tveka att sätta sina hot i verket.
Tekstit
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti